norrafridensborg.blogg.se

Anna Björkmans liv och leverne

SYSTEMKOLLAPS

Kategori: Allmänt

 
 
Det är något allvarligt fel. De allra flesta jag känner upplever samma sak. De är inte nöjda med balansen mellan jobb och fritid. Mitt problem är ju nuförtiden tack och lov inte JOBBET, utan att JOBBA. Jag har så himla mycket annat som jag skulle vilja hinna med och som jag måste göra för att själen ska få sitt. Men dygnet räcker inte till,
 
Men någonting känns fundamentalt fel när så många lever i en sådan stress som spiller över på barnen. Från den stund de vaknar så får de skynda sig. Ingen tid för samtal, reflektion eller en extra kram när den skulle behöves. Om de ens vaknar det vill säga. När man klär på sitt sovande barn i sängen och sätter det halvvaket på toastolen och borstar tänderna för att sedan köra iväg det till dagis. Bara för att man ska kunna jobba några timmar extra så man har råd att betala de där extra timmarna på dagis. Så märkligt. Ett riktigt systemfel om ni frågar mig.
 
 
 
 
 
 
 
Det här med läxor. Jag vet att jag kanske får på pälsen nu, men vi har tagit ett beslut att vi gör läxor hemma om det finns utrymme för det i form av ork hos barnet. Hon är för det mesta helt slut när hon kommer från skolan och att då göra läxor skapar bara konflikter och läxan görs superslarvigt i verdesmod. I mina ögon gör det mer skada än nytta. Hon hade troligen fått ut mer av att göra något annat den tiden och hon har definitivt inte lärt sig något på den uppgiften. Dessutom släcker jag allt vad man kan kalla lust till lärande. Nej, det hon ska lära sig vad gäller skolarbete får ske under skoltid. Därmed inte sagt att hon inte lär sig saker då hon inte är i skolan. Vi gör andra saker där hon övar diverse saker man sedan kan koppla till skolarbetet. Baka till exempel. Matte, svenska och hemkunskap. Är utomhus, idrott, no, so, matte, svenska och så vidare. Jag tycker att det blir mycket mer konstruktivt än att bråka om en stencil vi köksbordet med en trött och ledsen unge. I det fallet litar jag helt och fullt på min egen bedömning och kan försvara mitt beslut alla dagar i veckan.  
 
Jag tänker ibland på alla de här inläggen som cirkulerar på facebook om att föräldrar inte fostrar sina barn ordentligt. Men NÄR ska detta ske?? Om man som normen säger lämnar bort sitt barn i 1- 1 1/2 årsåldern för att behöva arbeta för att kunna försörja sig och betala bland annat avgiften för dagis och bensin så man kan ta sig till sitt jobb. Ska fostran ske den tiden mellan man hämtat barnet och det ska gå och lägga sig? Är det då man ska pränta in värderingar, bordsskick att det är viktigt att säga "Hej" "tack" och "Förlåt"? Jag menar under "hell hour"? Då man själv är trött, hungrig och stressad, barnen är helt slut efter en dag i skolan och på dagis med allt vad det innebär med ljudnivå, intryck och upplevelser. Är det verkligen då denna fostran av ett barn till att bli en  trygg och självständig vuxen person ska ske?? "Hej", "Tack" och "Förlåt" känns i det sammanhanget rätt oviktigt och helt underordnat uppgiften att försöka få mat i magen på dem, borsta tänder och i säng utan allt för många sammanbrott och katastrofer. Jag läste en bok av en barnläkare (Lars H Gustavsson tror jag) där han skrev att ingen barnuppfostran bör ske efter klockan fem på dagen. Det ligger något i det.
 
Vad ska man göra åt det här då?
 
Jag vet faktiskt inte. Och tro mig, jag har funderat mycket på det. Oändligt mycket. Om jag fick drömma skulle jag naturligtvis vilja vara hemma jämt. Jag hade inte haft något som helst problem att fylla dagarna. Nu har jag ju i alla fall turen att gå till ett jobb som är jordens roligaste jobb. Men ändå... Tyvärr är det dyrt att leva och man måste försörja sig och betala skatt. Möjligheten finns ju att gå ner i tid, och det är samma sak där. Har man råd med det? Kan man dryga ut sin inkomst med något sidoprojekt? Gå på gatan? Telefontjänster av suspekt art?
 
 
 
 
 
Hur som helst känns det som om det är någon slags ond cirkel. Man måste jobba, lämnna bort sina barn för att kunna jobba, jobba ännu mer för att betala dem som man lämnat sitt barn till, jobba ännu mer för att komma en aning på pluss, ledsna barn, dålig samvete, ingen tid för återhämtning och så vidare. En ond spiral.
 
Jag vill kliva av den och bli adopterad av Mandelmanns.
 
 

NU SKS JAG STILLA SOMLIGAS NYFIKENHET

Kategori: Allmänt

 
Nu ska jag inte hålla er på sträckbänken längre. Nu ska jag berätta om våra två nyförvärv.
 
Jag är en drömmare som alltid har projekt på gång som ni vet. Kanske lite ohälsosamt mycket projekt ibland. Minst ett par gånger i veckan trålar jag Hästnet och kollar annonser och drömmer mig bort. Under hösten såg jag en annons som fångade min uppmärksamhet ett flertal gånger. Det var en liten gul hingstunge. "Nej, för ung, fel tidpunkt, jag ska ha ett sto, inte nu" intalade jag mig själv. Men efter att ha tittat på filmen ett antal gånger under en period så tänkte jag att jag i alla fall skulle kunna maila på den. Sen gick det av bara farten. I mitten av december åkte jag och Henrik till Nykvarn, stuteri Exsus, och tittade på ponnyn en måndagsförmiddag. Det var ett jättefint ställe som låg intill en sjö med stora fina hagar och härliga lösdrifter. Precis så man vill att en häst ska växa upp. Vis av erfarenhet kommer jag nog tänka mig noga för innan jag köper hästar uppfödda utomlands igen. Det är superfina hästar, javisst, men den typen av hästhållining skapar sköra hästar som inte tål svenska förhållanden, det är min absoluta övertygelse. Hästar som fått gå i lagom stora flockar, på bra, kuperade beten och fått stå ut med väder och vind kommer att tåla arbete och belastning mycket bättre.
 
Gå gärna in på Stuteri Exsus hemsida och kolla! Fina hästar i underbar miljö!
 
 
 
 
 
I det här sammanhanget vill jag passa på att verkligen framhålla hur mycket jag beundrar alla duktiga och noggranna uppfödare i det här landet som förser oss med fina hästar. Det är nämligen inte bara och bara att föda upp hästar. Det föreligger ett gediget forskningsarbete innan man valt hingst som passar till ens sto. Sen ska man åka hit och dit för att få stoet dräktigt. Därefter ska stoet fortsätta vara dräktigt tiden ut och sen ska det vakas i tid och evighet innan fölet föds.Efter det ska man se till att fölet överlever födseln! Sedan ska fölet tas hand om, fostras, sklijas av osv. Om allt går som det ska det vill säga. Jag tänker på de stackarna som förlorar sina föl, som får sjuka föl som måste medicineras varje timme dygnet runt och allt annat som kan tillstöta. Vi som vill ha bra hästar och rida och inte vill föda upp dem själva står i en enorm tacksamhetsskuld till de duktiga, dedikerade och flitiga personer som vill göra detta åt oss. Man bord instifta en flaggdag för uppfödare. Eller en egen dag. Det allra minsta vore att de skulle få ett eget bakverk, en bakelse eller något. Nej föresten! En kombination av en egen dag och ett specialrostat kaffe! Dagen skulle naturligtvis infalla i maj-juni någonstans, då förekomsten av hålögda, fölvakande uppfödare är som mest frekvent! Då skulle de uppmärksammas med sin dag och sitt specialkaffe! Det vore nåt!
 
Vi fick se "den lilla guila" på ridbanan och jag blev verkloihgen inte besviken! Jättefin och jättetrevlig!
 
 
SÄG HEJ TILL EXSUS MR CAYMAN 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Mr Cayman är efter hingsten FS Mr Right. Det är en tysk ridponnyhingst som går under benämningen "den gula Totilas"
Kolla på den här videon och döm själva.
 
 
 Fs Mr Right
 
 
Caymans mamma Cuba är ett ridponnysto som tävlat upp till LA hoppning. Hon är efter en ridponny hingst, som numer är kastrerad som heter Orchis Frivaldi. Han är efter Welshhingsten Hellekis Timjan och på mödernet har han ett angloarabsto vid namnet Orkidé.
Cubas mamma är ett ridponnysto som heter Corina. I hennes stam hittar vi en salig blandning av araber, fullblod, halvblod, knabstrup, russ och lite diverse. Men den blandningen har visat sig vara ett lyckokast, för Cuba är riktigt snygg och har framförallt ett fantastiskt temprament som hon nedärvt till sina avkommor. Mr Cayman är den fjärde i raden
 
 Cuba
 
 
 
 
 
 Cayman som föl. Löjligt söt! Alla fina sommarbilder har jag stulit hejvilt av Pernilla Wallenius Ödlund på stuteri Exsus. Tack!!
 
OCH TILL EXSUS PANDORA 
 
På vägen till Nykvarn såg vi att det fanns ytterligare en unghäst till salu där. När vi ändå var där ville vi såklart titta på den med. Det var Pandora! Ett förtjusande litet sto som dessutom var otroligt snäll, vänlig och social. Hon hade inga som helst problem att lämna sin flock och hänga med oss. Så fin. Så vi kunde helt enkelt inte motstå henne, så hon fick också följa med till Norra Fridens Borg. Fast det är nog mest Henriks häst. Han säger det i alla fall. "Min lilla häst". Så äntligen kan jag gratulera min äkta make till att ha blivit en lycklig hästägare!
 
 
 
 
 
 
 
 
Exsus Pandora är efter halvblodshingsten Dirco Hästak. Han är i sin tur efter Irco Mena. Alltså gott om prestation och ridbarhet där!
 
 
 Dirco Hästak
 
Pandoras mamma, Poohlia, är ett ridponnysto efter Verona´s Gerswin. På mödernet är det bara welshar. Morfar är Paddock Camargue. Poohlia är ett väldigt fint sto med härlig hoppteknink och verkar ha lämnat ett mycket bra temprament vidare till sin avkomma. Pandora är nämligen så himla trevlig, modig och snäll.
 
Poohlia
 
 
 
 
 Exsus pandora som föl. Så fin!
 
Ja, snälla och trevliga ärt det föresten båda två! Tåliga och modiga med för den delen, för ni som har varit hemma hos oss vet att det är inte precis någon skydda verkstad. De är nyfikna och tittar såklart, annars hade de ju varit hjärdöda och då hade ju det varit ett problem, men de är inte rädda, går fram överallt, står på gången, blir klappade och borstade av wildkids och så vidare. Hur det än är, hur begåvade ponnyerna än är, så är det ju faktiskt barn som ska hantera dem och rida dem. Och mina två småstjärnor verkar ha ett riktigt bra psyke.
 
Nu är det så spännande med dessa småstjärnor i stallet!

REFLEKTION OCH OMTAG

Kategori: Allmänt

Dagens ridpass:
 
TEMA IN I RAMEN
En sak i taget
Jämt stöd på båda tyglarna
Alla fyra ben rakt under hästen
Jämt tryck på båda sittbenen
Jämt tryck i båda stigbyglarna
Blicken upp långt bort
Svinga med
Lika stora steg
Samma takt
2 meter innanför sargen
 
Basic. 
 
Kan tänkas banalt, men i det här fallet är det basala det riktigt svåra och utmanande och en förutsättning för allt annat. Dessutom långt ifrån riktigt bra. Allt annat vi gör med hästarna är bara en produkt av ett noggrant grundarbete. Kvaliteten på krulledutterna är helt beroende av kvaliteten på grundridningen. Grundridningen är det spännande, utmanande och det som utvecklar ryttarens ridkänsla och analytiska förmåga. 
 
När jag satt där och red med fullt fokus, varv på varv så slog det mig att det är ju exakt det här jag var bra på. Nogrannhet, disciplin och att inte slarva över en massa steg. Det är dessutom det jag tycker är riktigt kul! Att göra ett riktigt bra grundarbete, att knäcka koden, att få varje häst jag sitter på arbeta på ett hälsosamt sätt och så bra som jag kan få den att gå. Men någonstans i det här virrevarret som är mitt liv har jag tappar bort det. Jag har slarvat och försökt quickfixat i någon slags panikartad längtan till att få göra det jag älskar så mycket, träna och tävla.
 
Gör om gör rätt.