SCANDINAVIUM SO FAR
Kategori: Allmänt
Nu är klockan halv sju och jag har varit på Scandinavium hela dagen. De börjar kännas att jag gick upp 04.10 i morse!
Jag började dagen med att gå en sväng på mässan. Eftersom jag bara rider i skogen kände jag inte att jag behövde inhandla något. En bok slank dock ner i påsen. Däremot har jag tagit tillfället i akt och gått runt och tittat på transporter, stallinredning och hjälmar. Min transport måste bytas snart och det lutar nog åt att jag köper en cheval liberte' helt i aluminium. Verkar bra! Jag ska hem och visa Henrik. Det är ju han som skruvar i familjen, så det är ju inte mer än rätt att han får ett ord med i spelet!
Stallinredning gick jag runt och tog broschyrer om för vi har lite drömmar och funderingar på att få till något på hemmaplan. Men det är ju väldigt lösa planer ännu.
Hjälm... Min hjälm är sen dackefejden. Eller slaget vid Poltava. Man kan nog med all säkerhet säga i alla fall att man inte bör ramla av med den. Jag behöver alltså en ny. Jag lärde mig snabbt att en hjälm kan kosta exakt hur mycket som helst. Priset påverkar dock inte funktionen. Det finns i alla fall inget samband mellan prislapp och hållfasthet. Men som vanligt vad gäller hästprylar och hästfolk så bildas det snabbt trender och de naglar sig fast i folk och man är tydligen beredd att betala exakt vad som helst för att vara inne. En del trender är här en säsong eller två, mest för att alla ska hinna byta grejor innan det blir ute igen. Så tillverkarna ska tjäna så mycket som möjligt såklart. Men vissa trender verkar hålla i sig år ut och år in. Jag snackar bling-bling. Holy Moses säger jag bara. Det finns tydligen ingen övre gräns för hur mycket bling-bling man kan ha.
Jag, som är en sur-tant, blir lite trött på allt glitter. Jag tycker det är snyggast med läder och endast läder.
Vad gäller hjälm lutar det nog åt att jag slår till på Back-on-tracks nya hjälm. Det har utvecklat en helt ny hjälm som tar upp stötar bättre än andra. Inom andra sporter finns redan tekniken, men ridsporten är som vanligt seg och konservativ.
Sen kom det som för mig varit dagens höjdpunkt. DRESSYREN!
Det var en suverän klass med en hel del fantastiska uppvisningar. Men för mig var det ett ekipage som stack ut. Tinne och Anton! Hon må ha kommit två men i mina ögon var hon en segrare. Det har bara hänt en gång förut att jag tjutit när jag tittat på dressyr och det var 1998 när Lussan vann världscupen. Men nu hände det igen. Det var en sån där uppvisning som verkligen visar vad dressyren går ut på. En spänstig, lösgjord häst som verkligen utstrålar glädje och arbetsvilja. En ryttare som är mjuk och följsam och har sin häst med sig hela programmet. Ekipaget utstrålar lugn, harmoni och lycka. Precis det dressyren går ut på om man frågar mig. Dessutom så anser jag att den formen Anton gick i var så nära den fulländade formen man kan komma. Självbärig, nosen lite framme, mjuk kontakt, genomsläpplig och avspänd. En fröjd för ögat och sånt som gör att man blir alldeles varm i hjärtat! Åtminstone om man är en dressyrnörd.
Nu sitter jag och kollar hoppningen. Kul att se så fina och begåvade hästar!
Snart dags att fylla på med kaffe!!
