norrafridensborg.blogg.se

Anna Björkmans liv och leverne

EN SOCKERBAGARE

Kategori: Allmänt

Vi var kvar på stranden till klockan 6. Vi åkte inte hem för att det började bli kallt som ni förstår, utan för att vi började bli tjurigt hungriga. På vägen hem fick jag en snilleblixt. Baka bullar!! Vilken bra idé!! 
 
Där borde mitt vuxna jag klivit in. Hon borde sagt med en sträng röst: "Nej, Anna, det är INTE en bra idé att baka bullar när klockan är alldeles för  mycket, alla är trötta efter en dag i tryckande hetta och köket ser dessutom ut som skit". Men mitt vuxna jag lyste sin vana trogen med sin frånvaro. Har hon någonsin funnits här undrar jag? Istället ångade mitt vanliga naiva, barnsliga jag på som ett godståg utan något som helst konsekvenstänk eller riskanalys.
 
Vi bökade fram en liten liten bänkyta i vårt för övrigt ganska stora kök som faktiskt inrymmer så mycket förvaring att de flesta skulle dra en suck av avundsjuka, men som vi trots det ALDRIG kan få en bra struktur i och ej heller någon som helst ordning och reda.
Det roliga är att jag faktiskt, helt sant, tog en bild på detta inferno. Oerhört instagramovänligt men ack så ärligt. Men min telefon har tydligen censurerat bort den. Helt sant! Det var en funktion som jag inte visste fanns på min telefon!  
 
På denna minimala yta lyckades jag pressa ner min elektrolux bakmaskin från 70 talet som jag ärvt av min farfar. En rasandes bra hushållsapparat! Jag satte en deg samtidigt som jag lagade spagetti med köttfärssås till mina små telningar som nu var hungriga på gränsen till suicidbenägna. Därför hängde de med sina små lortga fingrar o degbunken och ville smaka hela tiden. Jag försökte skrämma upp dem med att degen skulle jäsa i magen. De gick inte på det. Jag hörde något från dem om att magsyran nog skulle döda den mycket känsliga jästsvampen med sitt låga ph värde. Jag kan ha hört fel. Jag valde också att tro att 250 graders värme snart skulle döda alla baciller de hade på fingrarna och som nu hamnade i bulldegen. 
 
Efter mycket om och men var degen på jäsning och maten på bordet. Eftersom det som ni vet är tusentals grader varmt jäste degen. Med besked. Det blev en sådan där bulldeg man brukar se i tecknade filmer. All over the place,  för att citeta prins Daniel.
 
Bullar före jäsning
 
 Bullar med anabola steroider som huvudingrediens. Eller analoga stenciler flr er som minns . 
 
 
Kavla, kavla, kavla.... brottas med ungar som vill äta deg, smöra med smör som nästan rinner på grund av tusen grader rummsvärme, sockra, kanela och lite mer kardemumma. "Måste det vara så mycket peppar??" "Kardemumma, älskling" (stressad, överhettad och något irriterad röst.)
 
Äntligen börja grädda . Barnen som borde varit i säng för länge sedan och hade blivit lovade bullar till fredagsmys eftersom de traditionsenliga chipsen inte blivit inhandlade, började tappa tålamodet. Men sen! Rykande fräska bullar!!  1000 bullmammepoäng till mig tack! 
 
För er som oroar er för de senast nämnda mjölbaggarna; nej, jag kunde inte se några små gynnare i påsen.  Jag hade nämligen ett par oöppnade påsar i ett annat skåp. Jag hade inhandlat dem då jag trodde jag skulle ställa till med ett storbak i dagarna tre. Dessa tre dagar har ännu inte infallit. Dessa påsar verkar ha klarat sig. Tror jag. Jag är inte säker. Men å andra sida blir ju det bara lite extra protein. Allt med extra protein är superbra har jag hört. 
 
Bulle någon? 
 
 ktching!! 100 000 udkados till Björkman! 
Ja en och annan bulle blev lite välgräddad eftersom jag var tvungen att blogga samtidigt. Är man en infuleser så är man. Eller var det infuensa? Så svårt att hålla isär. 
 
 

KOMMENTARER:

  • Caisa Seger säger:
    2018-07-15 | 15:35:06

    Härligt! Blev genast tvungen att sätta en deg här också. Jag bakade faktiskt en laddning för någon vecka sedan vilket ledde till att min brorsa började komma förbi på fika i tid och otid varje dag. Nu har jag inte sett honom på ett par dagar eftersom bullförrådet är slut. Återstår att se om han dyker upp igen nu när jag bakar nya. :-D

    Svar: Å!! Man kanske ska till Nora alltså!?
    Anna Björkman

Kommentera inlägget här: