norrafridensborg.blogg.se

Anna Björkmans liv och leverne

ATT SLUTA SPRINGA

Kategori: Allmänt

På det stora hela är livet på topp nu. Ont i höften som  fan, men så kommer det nog att vara en lång tid framöver. Jag hinner inte med att rida som jag vill, men så kommer det också att förbli ett tag. Barnen mår hyfsat bra och arbetet på Norra Fridens Borg fortskrider. Man skulle till och med kunna säga att vi ser en ände på renoverings- och byggnadssnöret. Hunden mår bra och uppför sig för det mesta med en guldstjärna i kanten. Jag har världens roligaste jobb som är som klippt och skuret till mig. Trots detta är det något som skaver. Jag är inte nöjd.
 
Jag vet precis varför.
 
Jag vill inte springa runt i ekorrhjulet längre.
 
Jag har världens roligaste jobb med fantastiska arbetskamrater. Jag vill verkligen inte göra något annat. Problemet är att jag vill vara hemma. Jag vill kunna mojja på hemma, baka en bulle, gå ut i skogen, kasta sten i vattnet, så en morot, läsa en bok med barnen och så vidare. Det finns tyvärr inte ens med på kartbladet just nu. För många människor är inte det något problem, men för mig är det ett skav. Det är inte så här jag vill ha det. Åren springer i väg och barnen blir äldre med ljusets hastighet och jag hinner knappt se röken av dem. Så sorgligt! Eftersom en så stor del av livet går ut på att passa tider och hinna så mycket på så kort tid så går mycket av tiden ut på att jaga på barnen för att inte komma försent. Värdelöst! Finns ingen tid för att kolla lite extra på den där insekten man hittar på väg till bilen. Eller prata om kossans mamma blev ledsen när kossan blev slaktad och hamna på våran tallrik. (Jag vet att det kan låta makabert, men mina ungar är oerhört noga med att få veta vilket djur som ligger på tallriken, hur den dog och vad deras mamma sa då.) Allt detta skynda-påande resulterar i en massa, i mina ögon sett, helt onödiga konflikter och tjafs. Det är mot människans natur och framförallt barnens natur att hela tiden göra allt så fort. Jag har hela tiden en känsla av att jag måste gå upp grymmetidigt och skynda mig hela dagen för att inte komma i säng allt för sent. Och sen dör man. Till vilken nytta har man då skyndat sig hela tiden?
 
 
 
 
Men hur gör man för att sluta springa? Hur är det ens möjligt? Naturligtvis tänker jag en hel del på det eftersom jag tycker att det är ens eget ansvar att försöka ändra på saker i ens liv som man inte är nöjd med. Men jag hittar ingen lösning. Mer än att få in den där stående lottoraden och dessutom håva in eurojackpott på 900 miljoner. Det skulle nämligen sitta oerhört fint och lösa upp en hel del knutar. Ja just det, jag har ju ingen stående lottorad.
 
Naturligtvis finns möjligheten att sälja hästarna, göra sig av med hund och katter och flytta till en trea på andra våningen. Då kunde jag kolla på TV, pilla mig i naveln och fika. Men samtidigt ruttna i hop. Det är liksom inget allternativ.
 
 
 
 
Jag får helt enkelt fundera vidare och försöka knäcka nöten. Jag är givetvis medveten ocm att jag är långt ifrån ensam om att känna det här skavet. Jag tror att det beror på att hjulen snurrar så mycket fortare nu än vad som är hälsosamt. Den förändringen har gått med rasande hastighet. Ett litet exempel är att jag flyttade tillbaka till Örebro 1995 för att studera och då var affärerna stängda på söndagar. Det var alltså dött på stan på söndagar. Låter galet och stenåldersmässigt, men det är sant! 1995 är inte jättelängesen. Nu är det öppet jämt, alla dagar i vecka. Mataffärerna har öppet till midnatt. Det är ju på ett sätt säkert fantastiskt, men jag tror inte att den männskliga hjärnan och själen är gjord på 24 timmar uppkoppling.
Mörkt = vila
Vinter = långsammare tempo
Helg = åtehämtning
 
Det sistnämnda är ju det största skämtet jag hört idag! Om en helg skulle "gå bort" och då menar jag att jag skulle göra något annat än tvätta, städa, matlådor, göra allt som inte hanns med i föregående vecka och förbereda nästkommande vecka, så blir det ju kaos! Det kaoset kan spilla över i flera veckor. Det blir liksom inte värt det. Fast det är galet. Jag skulle nog mest behöva ligga på soffan och kolla på tipsextra eller något anna meningslöst.
 
Går ens tipsextra länge?

KOMMENTARER:

  • Peter Anderberg säger:
    2018-11-14 | 17:21:34
    Bloggadress: http://www.crannk.com

    Där slog du mina egna tankar på spiken eller nåt. Fasen, man närmar sig 50 och så vill de att vi ska jobba ännu längre. Tror inte heller på Eurojackpot, utan har börjat försöka komma på vad jag egentligen vill göra och bo. Men det är ju inte helt lätt att hitta det.

  • Peter Anderberg säger:
    2018-11-15 | 11:05:12
    Bloggadress: http://www.crannk.com

    Testar igen...
    Känner verkligen igen mig i din beskrivning, den slog huvudet mitt i min spik så att säga.

    Känner själv att det börjar bli dags att ta hand om sig själv lite nu. Snart är man 50, och politiker vill att vi ska jobba ännu längre. Känns inte OK.

    Själv har jag (för att använda ett modernt modeord idag) börjat sondera vad jag skulle vilja göra (som inte är att släpa sig till ett kontor i ottan varje vardag) och bo. Det kanske krävs att man flyttar iväg för att slippa ekorrhjulet man befinner sig i just nu?

    Håller på med en plan. Den kan bli bra. Om jag kommer på vad det är jag vill.

    Svar: Snart 50! Det känns helt galet! Var tog åren vägen! Tycker att det var tämligen nyss vi tog studenten... Det låter dock som om du har något ess i rockärmen och något spännande på gång. Jag blir sjukligt nyfiken. Men ibland är det nog så att man måste göra något drastiskt för att få till en förändring eller byta spår. Man har ju trots allt något slags ansvar för sitt eget liv...
    Anna Björkman

  • Peter Anderberg säger:
    2018-11-16 | 12:59:28
    Bloggadress: http://www.crannk.com

    Ja vet, helt stört! :) Det kan ju ha gått kanske 7 år efter studenten, mer kan det ju inte vara!

    Nja, nått ess vet jag inte. Inte än i alla fall. Men jag funderar... :)

Kommentera inlägget här: