norrafridensborg.blogg.se

Anna Björkmans liv och leverne

ETT ÄVENTYR

Kategori: Allmänt

På nyårsafton satt vi tillsammans med några vänner och talade. Där fram mot småtimmarna, i ett bag-in-box rus kläcktes idén om att åka på skidresa tillsammans."Ja!!" "Det blir enkelt!","Härligt!!" "Vi åker 4 dagar, minst!". När nyåa året kommit och rödvinsdimman lättet tog vi vårt förnuft till fånga och kom överens om att 2 dagar nog ätr fullt tillräckligt. Då började nästa konversation. "Har du några täckbyxor?" "Nä och inga vantar heller....". Vi hade snälla vänner som gärna lånade ut sin utrustning till oss, men då var ju problemet att vi inte fick med utrustningen eftersom familjen uppenbarligen inte äger nägon takbox, inte heller något takräcke att fästa takboxen på som våra vänner var så vänliga att vilja låna ut till oss. Takräcke visade sig vara krångligare än vad man skulle kunna tro nämligen. Det finns inget universalt, man ska ha ett speciellt till just den speciella bilmodellen och eftersom vi har en 960 (bland annat) som inte är en jättevanlig bilmodell var det inte jättelätt att hitta ett passande takräcke. Behöver jag säga att veckan före avfärd var det ett himla massa roddande. Ett tag så funderade jag på om det verkligen var värt allt rodd. Att man dessutom har en skrälldus med hästar, en hund och ett par katter gör ju inte saken mindre roddig precis....
 
Ett par dagar innan vi skulle åka var jag på fritidsbanken i Kumla, mest för att spionera efetrsom jag har på mitt bord att starta en fritidsbank i Hallsberg. Världens bästa koncept och värdens bästya idé om ni frågar mig! Det fungerar som ett bibliotek där man kan låna sportoch friluftsutrusning helt gratis. Grejorna kommer från privatpersoner, företag, organisationer och andra som vill skänka grejorna. Det är så bra på så många sätt. Framförallt ur ett miljöperspektiv, men också för ekoonomi, folkhälsa och för föreningar som kan låta människor prova på en idrott utan att för den skull behöva köpa en hel utrustning. Mitt besök slutade med att jag hade lånat en komplett utrustning för hela vår familj! 19 artiklar blev det! Gratis! Fantastiskt.
 
 
 
Efter att ha tryckt hela bilen knöka full i grejer så gav vi oss då äntligen iväg, 1 1/2 timme senar än vad vi tänkt oss, givetvis. Hur gick det med takboxen undrar ni kanske? Nä det hade vi ingen, men ett takräcke lyckades vi skaka fram. Så lite Stig-Herlmer aktigt så buntade vi i hop skidor och stavar och stoppade hela paketet i sopsäckar och surrade fast på taket. Jajjamen, ett riktig tattarlass!
 
Vi kom till Askersund, där fick vi stanna och sanera bilen på en deciliter yougurth. En deciliter kan man tycka inte är s mycket men utsmetat i en bil är det förvånansvärt mycket. "Det här blir en lång resa", tänkte vi....
 
På Eurostop fick vi stanna och proviantera lördagsgodis och div annat viktigt. När vi passerat Hovsta så blev det betydligt mycket mer vinter och betydligt mycket mer tjat om nr vi skulle vara framme. Det är nämligen den främsta orsaken till att vi sällan ger oss ut utanför 50-skyltarna. Barnen hatar att åka bil och vill vara hemma. Vi är ju som ni vet också hemmagrisar och då är det ju lätt att välja att stanna hemma. Men nu hade vi alltså tagit tjuren vid hornen!
 
 
 
När vi kom fram så fick vi försöka stuva på oss alla kläder i rätt ordning vilket var viktigt eftersom det var närmare 10 grader kallt. Därefter skulle Henrik fixa lite med sina skidor så jag fick bära upp barnen i full sikdmundering. Till sajken hörde att jag hade på mig mina pjäxor som orsakade en kraftig blodstasning i benet. När jag baxat upp båda barnen till barnbacken och skulle sätta på mig skidorna så vi kunde hasa oss upp i barnbacken stod det plötsligt klart för mig att jag hade Henriks skidor, Han hade alltså tagit med mina till skidshoppen och ställt inde bindningarna, som redan var inställda efter mig och mina pjäxor, efter hans pjäxor. Så jag fick således göra samma procedur med hans skidor så de passade mig. Däremot glömde jag ställa om hur hårt bindningarna satt, alltså vid vilken påfrestning de skulle lösa ut. Detta upptäckte jag det första åket i barnbacken tillsammans med Oskar då vi körde ihop och mitt knä vreds 180 grader utan att skidan löste ut. Aj! Kras och knak lät det och ont gjorde det som bara den. Men jag gjorde en skalman, låtsades inte om det.
 
Efter att ha försökt ett par åk i backen med föga framgång började Oskar tappa sugen. "Det är för svårt" tjöt han. Vi gick in i värmestugan och där satt de pojkarna från nyårskalaset vi åkte tillsammans med. De peppade Oskar allt vad de kunde och jag såg hur Oskar tinade upp så efter fika pausen drog vi upp på bergets topp med stolliften och sen bar det av! Det tog tre vändor sen fixade han det hur bra som helst! Klara med! Däremot var det inte alls lika viktigt att lära sig stanna och svänga tyckte de. "JAG VILL INTE SVÄNGA! DET ÄR TRÅKIGT ATT PLOGA!" Henrik  och jag fick stå på som galningar för att hänga med och mina, extermt otränade ben visade det sig, fick sig en rejäl omgång.
 
 
 
På kvällen åt vi tacos med våra vänner coh hade det supermysigt! Stugorna var så fina, med bastu och alla faciliteter man kan önska sig. Så fint och så mysigt!
 
 
 
 
 Nästa dag var det ännu kallare. Svinkallt!! Men barnen åkte som galningar och vi fick vackert hänga med. 1000 åk minst. Framåt eftermiddagen blev det för kallt och benen blev för trötta så vi krånglade oss in i bilen och skidorna i sopsäckar på taket igen, nu med lite håll i så stt en och anan skidspets stack fram. Trötta, nöjda och glada. Under resan hem planerade vi en ny tur i mars. Den här turen gav mersmak!
 
Om det var värt veckans roddande?? Alla gånger!!
 
 
 
 
 
 
 
Nu är det bara den skojiga uppackningen kvar..... 
Kommentera inlägget här: