norrafridensborg.blogg.se

Anna Björkmans liv och leverne

2 MARS

Kategori: Allmänt

Dagen då jag gjorde mig till och lagade krabbelurer till frukost till familjen. Lärdom: krabbelurer är mycket sockrigare än vad jag mindes. Typ stekt sockerkaka. Jag är dessutom värdelös på ämnet stekyta. Kolsvarta krabbelurer är sådär. Inte ens rikligt med socker och kanel kan ta bort den brända smaken. Om man dessutom toppar krabbelurfrukosten med en tilldelning kaffe, större än den mängd jag sammanlagt förbrukar på en vecka, mår man ganska dåligt. Men man blir pigg. En liten stund. Men det är ingen frukost man åker vasaloppet på så att säga.
 
Dagen då Oskar och Zorento fick ett tokgos.  Det är något speciellt mellan de där två.
 
 
 
Dagen då jag återigen konstaterade att allt är bättre till häst. Man borde sitta till häst ofta och länge!
 
 
Dagen då vi gjorde en kombinerad rid och cykel utflykt som återigen slutade med stelfrusna barn. Barnen har nämligen den opraktiska kombinationen av att vara fryslortar och vägra klä på sig. Dessutom lär de sig inte av sina misstag så 9 av 10 utflykter mellan september och maj slutar på detta sätt. Oavsett påpekanden och påminnelse från mamman.
 
Dagen då jag återigen plågade mig igenom en omgång av mello. Vilket skit. 
 
Dessutom fick vi hem en  transport prima hö (oerhört tacksam att jag får köpa och förhoppningsvis har fram till sommaren!) I samband med höhämtandet även en kopp kaffe hos goda vänner. 

KOMMENTARER:

  • Caisa Seger säger:
    2019-03-03 | 14:30:40

    Petter vill alltid ha krabbelurer (eller kekplättar som de också kallas) när han får ha med matsäck till skolan. Efter år av vidbrända plättar så har jag kommit fram till att man ska:
    -Halvera mängden socker i smeten
    -Steka plättarna i modernt våffeljärn (teflon!) på lägsta värmen
    Vips blev det både enkelt och bra. :-)

    Svar: Bra tips! Kan dock vara så att familjen är avskräckt för all framtid.
    Anna Björkman

Kommentera inlägget här: