DET HÄR MED FOTBOLL.
Kategori: Allmänt
Nu är fotbolls VM över för ett par veckor sedan. Före och under tiden delade jag flitigt "roliga" grejor på fejsbok om hur ointressant fotboll är och hur lite jag fattar. Det är naturligtvis en sanning med viss modifikation. Sanningen är den att det största anledningen till att jag inte kollar på fotboll är att jag är en sådan urbota dålig förlorare. Jag mår fysiskt dåligt när det går dåligt för det lag jag håller på. Det är en känsla som kan sitta i i flera dagar. Så istället väljer jag att inte kolla alls.
Jag är en dålig förlorare i allt. Med årens gång har jag dock lärt mig att hantera besvikelsen på ett lite vuxnare och mognare sätt. Till råga på allt är jag född totalt avsaknad av något som helst bollsinne, vilket är ett stort handikapp. Främst för min omgivning. Trevligheter förknippas nämligen ofta med att man ska spela brännboll, minigolf, fotboll eller något annat som innebär att träffa, fånga och sikta. Det blir inte trevligt alls. Jag blir sur och otrevlig. Jag är fullt medveten om det och det är inget jag är stolt över och skriver i mitt CV precis. Men som sagt var har jag med åren lärt mig att hantera det på ett bättre sätt.
Jag har ju tävlat inom ridsporten mer och mindre frekvent sedan jag var i nioårsåldern. Jag vill att det ska gå bra. Jag vill ha pris. Annars vore det ju tämligen meningslöst att tävla överhuvudtaget. Naturligtvis sätter jag förväntningarna på resultat i förhållande till förutsättningarna, men på det stora hela, jag vill att det ska gå bra.
När jag var yngre kunde jag bli arg, tjuta och härja när det inte gick bra. Men när jag kom till den insikten att alla känslor är en form av energi, så tänkte jag om. Istället för att låta all den där energin som ett dåligt resultat ger bara forsa ut till ingen nytta så tänker jag numer att jag ska dra nytta av den till min fördel. Det är den energin jag behöver för att kunna spotta i nävarna, träna hårdare och komma igen och göra ett bättre resultat. Dessutom är det ju så att i min sport har jag ju ett stackars oskyldigt djur som bara gör sitt bästa. Det är mitt jobb att se till att hästen är tränad och förberedd för uppgiften samt att rida den på tävling på ett sådant sätt att den kan prestera. Presterar inte hästen som förväntat är det alltid människans fel. Människan har inte förberett hästen, med allt vad det innebär (träning, foder, hovslageri, miljöträning, anpassad utrustning, vetcheck osv) rider inte efterordning (i dåligt fysiskt skick, nervös, oförberedd osv) eller så väljer människan att utsätta hästen för en för svår uppgift. Det är ALDRIG hästens hel att man får ett dåligt resultat. Att jag då ska gå ut från banan arg som ett bi, bete mig illa mot mina medhjälpare, funktionärer och min stackars ovetande häst som inte vill annat än att gå i hagen och äta gräs är långt i från acceptabelt.
Är man en tävlingsmänniska så måste man få bli besviken, ledsen och arg när det inte går bra, annars vill man inte tillräckligt gärna vinna. Men man måste kanalisera dessa känslor på ett adekvat sätt. Det kan jag göra med ridningen, men inte då det gäller trevliga sällskapslekar som innefattar bollspel. Oerhört barnsligt, jag vet. Men jag erkänner, Sån är jag. Därför undviker jag sådant i största möjliga mån.
En annan anledning till att jag väljer att inte involvera mig för mycket i fotboll är att jag ibland kan känna mig lite provocerad. Det betalas så in i bänken med pengar till fotboll i form av anläggningar, bidrag osv och ändå gnälls det. Ta ett litet studiebesök i ridsporten. Just saying. Jag går inte in närmare på det, men ni fattar. Sjukt provocerande när man håller på med en sport där man betalar vad det kostar med tränare, resor, utrustning, anläggning, tävling och så vidare.
