ETT ÅR SENARE
Kategori: Allmänt
Idag är det precis ett år sedan det brann i vårt hus. En himla märklig upplevelse. En eftermiddag med fullt pådrag, där det kunde gått riktigt åt skogen, men det slutade helt ok. Tiden efter branden blev lite märklig för oss, men ändå helt ok. Vi bestämde oss redan samma kväll det brunnit att vi ville bo kvar och önskade oss en husvagn. Vi bestämde oss också för att inte gnälla. Vi var väl medvetna om att vi hade ett par tunga månader framför oss där vi skulle tvingas omprioritera och bocka ner oss ordentligt och jobba hårt. Men vi sa till oss själva att det här är ju som det är, skadan är skedd, det finns bara en väg och gå och den vägen kommer att bli betydligt svårare att bemästra om vi dessutom uppe på allt ska gnälla och sura. Jag vill nog påstå att vi lyckades hålla den överenskommelsen under hela det halvår det tog innan vi fick flytta tillbaka in i huset.
Jag har en känsla av att alla runt om oss tyckte att det var värre och mer dramatiskt än vad vi tyckte.
"Men stackars er!!"
"Hur ska ni orka?"
"Men vad krånglig!"
"Vad säger försäkringsbolaget?"
Såklart blev det inte den sommaren vi tänkt oss och såklart slet vi som tokar, men jag vill nog påstå att vi hade det rätt bra. Barnen tyckte att det var helt ok att bo i husvagn, det var en torr sommar och sängarna var riktigt sköna i husvagnen. Det var såklart bidragande orsaker till att det gick så bra. Jag hur ska man orka? Finns det något val? Kan man säga att "nej jag orkar inte" och sätta sig på röven? Nej det går inte. Allt i livet är inte valbart, det är bara att tugga i sig. Krångligt... Såklart var det krångligt, men faktiskt betydligt mindre krångligt än vad man skulle kunnat vänta sig. Det blev också tydligt att man inte behöver så mycket prylar som man tror! Vi slängde inte mindre än 3 konteinrar vattenskadat och rökskadat junk. Renande!! Vad försäkringsbolaget sa har alla velat veta. Jag vet inte om vi haft tur, men vi känner oss otroligt väl bemötta och omhändertagna av vårt försäkringsbolag. Vi hade en öppen dialog från början och löste allt på bästa sätt. Vi har verkligen inget att klaga på. Vi hade Trygg Hansa och det kommer vi att fortsätta med efter det här. Trygg Hansa i sin tur anlitade ett byggföretag som hade helentreprenad på återuppbyggnaden. Vi hade kanske tur, men killarna på Svea Skadekontroll var fantastiska! Inte nog med att det var så skickliga hantverkare, det var så himla snälla och trevliga mot oss som familj. Det blev ju säkert lite speciellt för dem också i och med att vi bodde mitt upp i röran. Ungar, hundar och katter sprang runt och en och annan galen mamma och pappa. Men så gulliga mot barnen och så duktiga och snabba. Det visade sig också under resans gång att ett flertal av dem som var där under branden och under efterföljande bygge, hade vi någon slags koppling till. En tillfällighet? Vem vet...
När vi väl fick flytta in i huset sista veckan i November var det helt underbart! Sova i stora sängar! Gå runt i huset! Huset blev så fint och vi är så himla nöjda!
Nu har vi bott där ett par månader och givetvis lyckats stöka till eftersom vi är helt odugliga på att hålla i ordning. Men vi nyper oss fortfarande i armen då och då för att det är så lyxigt att kunna få bo inomhus och för att det blev så bra. Även om det absolut inte alls gick nöd på oss i husvagnen!
Jag tänker ofta på att det är en del saker man måste göra som inte är valbart. Men det man kan välja är hur man angriper det. Man måste inte heller tänka i termer "roligt-tråkigt", "bra-dåligt" osv. Man kanske bara ska göra en del saker. Borta tänderna. Gå till tandläkaren. Torka sig efter att man varit på toa. Träna. Eller komma i ordning efter en brand eller liknande.
