MAY THE 4TH BE WITH ME
Kategori: Allmänt
Shit vilken dag! Vaknade som vanligt svintidigt och för ovanlighetens skull kände jag mig riktigt energisk. En ovanlig och helt främmande känsla. Men så härligt! Bäst att smida men järnet är varmt tänkte jag. Energin kan ju ta slut lika plötsligt som den helt oväntat dök upp. Så innan lunch hade jag monterat och oljat in våra nya odlingspallkragar, röjt av det värsta i huset, bytt gardiner och blommor i köket, målat min bänk utanför stallet och fastnade tydligen i målningsvinkelvolten och fortsatte med staketet.
Trots detta tempo fans det kraft kvar även efter lunch. Troligtvis var det den barnsligt nöjda känslan av tillfredställelse när jag strök saker från fixar-listan som fyllde på med energi.
Snart kommer jag kunna ta sovmorgon på helgen. Stalledräng in the making.
Handikappanpssade odlingslådor. Då kanske till och med jag kan sköta dem. Ambitionen och viljan finns ju i alla fall. Känner jag mig själv rätt kommer det dock vara mest ogräs här om någon månad.
Före och efter! Trät är inte riktigt krytt så den skulle behöva en mer omfattande renovering. Men jag orkar och hinner inte just nu. Så jag klafsade på lite färg och voila!! Perfekt att sitta på och ta en kopp kaffe efter en ridtur!
Ett trött staket som kändes nästan förbrukat. Som nytt!! Jag höll på att frysa fingrarna av mig på kuppen. Säkert inte idealt målarväder.
Pelargoner är det ändå som funkar i våra fönster på sommaren. Blir 1000 grader varmt typ. Pelargon är en ökenväxt. Alltså tål den 1000 grader varmt.
Efter lunch förutsatte jag att måla klart staketet. Jag tänkte att jag skulle hålla på tills kroppen så i från. HA HA HA!! Vilket skämt! Naturligtvis målade jag klart och kunde knappt röra mig sen. Jag lyssnar INTE på kroppen. Därmed basta. Men fint blev det!! Ett gamalt staket som sjöng på sista versen blev som nytt! Och jag fick premiärdejta min gamla trogna vän, rödfärgen. Doften! Färgen! Underbart! Och fint blev det. Så värt!
Efter att ha tryckt i min en liten tablettcoctail fick Zorento sig en omgång. Helt ok förutom att jag knappt tog mig till ridbanan. Henrik var ute på gärdet och stängslade sommarhage och då höll Zorento på att skita på sig. Jag har nämligen fodrat på honom lite, med betoning på lite, havre för att få lite mer tyck i honom i ridningen. Och det får jag men jag får också en häst med havrehjärna. Så jobbig!! Men fin!
När jag kom tillbaka hade Klara fått feeling och ville också rida. Självklart fick hon det trots att hon borde varit i pyjamas vid den tiden. Vi tog en barbacka tur i skogen. Så mysigt.
Unicorn!!
Vi han precis hem för att se Andreas Waise ta hem stjärnornas stjärna. Rätt enligt Klara. Oskar däremot tyckte att Casper Jarnebrink skulle vunnit. Han har nämligen blivit ett arvingarna fan. Vem är han egentligen? Kan han verkligen vara min son!?
Får introducera honom för lite annan musik tror jag bestämt. Och nogsamt hålla honom borta från Henriks Lasse-Stefanz samling.
