norrafridensborg.blogg.se

Anna Björkmans liv och leverne

DM

Kategori: Allmänt

Jag önskar att jag någon gång ska få skriva här i bloggen att jag varit väl förberedd och känt mig redo för att tävla när jag ska tävla. Men så kände jag inte idag. Inte idag heller kanske jag ska skriva.
 
De senaste veckorna har varit helt absurda. Allt vi tagit i har gått åt fanders!
Avloppspumpen gick sönder med påföljd att vi fick diska i trädgårdsslangen och bajsa i skogen.
En bil pajade kylaren på.
Den andra bilen körde jag på en grävling med så en spoilern gick sönder. Eller vad det nu kan heta.
Amorina fick ännu en fångkänning, trots munkorg.
Zorento kan inte heller gå på gräset alls, trots munkorg.
Inte mindre än 3 postförsändelser ha kommit på villovägar när de skulle skickas till oss. Däribland vår avloppspump. Det händer enligt posten nästan aldrig.
När vi väl tog beslutet att plöja upp mina hästars hage var de stört omöjligt att få hål på rotmattan och jordskorpan. Och lika omöjligt var det att få i stolp.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja listan kan säkert fyllas på ytterligare. Det tar liksom aldrig slut. Tack och lov har både jag och Henrik begåvats med ett rejält mått av galghumor så vi försöker se det komiska i det hela. Vilket till slut inte är jättelätt. det kanske är så att vi prövas inför en alldeles speciell uppgift?! vad i så fall? VAD??
 
Zorento har strulat fram och tillbaka ända sen i början an juli. Då tävlade jag ju i Dylta och sen dess har det inte blivit riktigt bra. Min teori är att det är någon form av allergi och att det är gräset eller något i gräset, någon växt, som han reagerar på. Det blir väldigt mycket bättre om inte helt bra, när han får stå inne på box. En dag när han gick så där bra så anmälde jag mig av någon anledning till dagens DM. Sen dess har han INTE gått bra. Den här veckan har jag ställt in honom på box för att kunna tävla idag. Undertiden har min snälla och extremt tålmodiga man jordfräsat upp en hage och stått timme ut och timme in och slitit för att få ner de förgjordade stolparna.
 
 Före. Gräs
 
 Efter. Jord. Håll nu tummarna att det funkar nu! Jag klarar inte av den här emotionella berg och dalbanan längre!!
 
Idag skulle det alltså tävlas. Jag var ärligt talat inte jättesugen, men nu hade jag ju anmält mig så då får man väl masa sig iväg tänkte jag. Enligt min plan skulle jag åka från stallet 11.20. 11.25 började jag knoppa manen. När vi väl kom iväg var vi redan 35 min sena och jag var genomsvettig!
 
Jag hade tack och lov lagt på lite extratid i min planering så det räckte till ändå även om det inte blev någon tid över direkt.
 
På framridningen var han ingen under av lösgjordhet direkt, men helt ok. När jag kom in på banan hade jag en ganska bra känsla och tänkte att det här fixar vi nog. Men när jag red första uppridningen så la han i bromsen och jag fick inte fram honom ärligt till handen och det skapade i sin tur ingen bra känsla alls. Dessutom fick jag en grov miss i ena mellantraven vilket jag väldigt sällan får. Jag var både missnöjd och bekymrad när jag kom ut från ridhuset. Men trots detta fick jag drygt 68%. Tack och tack säger jag! Det räckte till en andraplacering!
 
 
 
Även om det är kul att få pris så hade jag ju inte den där fantastiska känsla som man gärna vill ha. Jag gick och funderade på hur jag skulle lägga upp nästa framridning. Jag bestämde mig för att rida fram honom i en lägre form, lösgöra honom mer, jobba enkla byten för att mjuka upp bakbenen lite mer och innan jag går in på banan sätta tryck i honom. Det var en bra plan! Jag fick mycket bättre känsla i travprogrammet, men tyvärr kroknade han i galopprogrammet så där blev inte kvaliteten som den brukar. Det blev drygt 66% och räckte inte till någon placering. Men jag lyckades skrapa ihop en bronsmedalj i DM och den är jag både lycklig och stolt över! Jag tycker på något sätt att jag gjort mig förtjänt av den efter allt strul som varit!
 
 
 
 
 
Kanske det vänder nu??