ATT GÖDA EN SVAMP
Kategori: Allmänt
”Men vad nu” tänker du. ”Ett blogginlägg? Är inte bloggar lite förlegat? Hade inte hon slutat blogga?”
Nej slutat kan jag inte påstå. Mer lagt på is. Eller djupfryst kanske mer är rätta ordet. Om jag har brist på uppslag att skriva om? Tillåt mig småle. Nej jag har INTE brist på uppslag. Jag har bara brist på tid. Eller fyller tiden med annat kanske man ska säga. Alla har ju 24 timmar om dygnet. Det är en sak i alla fall som är helt och fullt rättvis.
Men nu har jag en grej som jag gått och tänkt på ett tag och som jag känner att jag vill dela med mig. Resonemanget kommer att bli alldeles för långt för att skriva ett instagraminlägg.
Det har under senaste tiden varit en del diskussioner om hur olika kulturyttringar ska finansieras. Jag vill verkligen understryka att jag tycker kultur är viktigt. Det finns en del som till och med hävdar att det är just kulturen och konsten som skiljer människan från djuren. Kanske inte är så, men ändå, det är viktigt. Likaså mångfald. Tänk om det bara fanns Lasse Stefanz att lyssna på eller Lasse Åberg-tavlor att titta på. Livet skulle bli ganska trist. Men frågan är hur detta ska finansieras.
Är det en rättighet att få ägna sig heltid åt det man brinner för? Kan man kräva att få försörja sig på att spela den musik man älskar, dansa på det sätt man önskar eller att få måla de tavlor man vill? Eller rättare sagt bli försörjd av samhället.
Nej säger jag.
Låt mig dra en parallell:
Vi säger att jag ÄLSKAR att spela fotboll. Ni som känner mig sen länge kanske drar på munnen eftersom ni vet att jag är född med en total avsaknad av allt som skulle kunna liknas vid bollsinne. Men vi låtsas. Hur mycket jag än tränar och sparkar på den där bollen så blir jag ändå inte värvad av FC Milan. Inte ens IFK Eskilstuna. Inte heller Östansjö IF vill ha mig i sitt lag. Alltså, jag drar inte in en endaste ettöring på mitt fotbollsspel trots att jag verkligen brinner för det och tycker att det är oerhört viktigt för mig. Betyder det att jag inte får spela fotboll? Nej absolut inte! Det finns lag för mig också. Ett gäng trötta tanter som spelar i ett korplag kanske. Men jag får vackert försörja mig på något annat. Jag kanske till och med kan vara aktiv i en förening och sprida min passion för fotboll. Och om jag trots allt skulle få inkomst utifrån mitt intresse så kanske det är som tränare, anställd på förbundet eller rentav utbildar jag mig till idrottslärare? Men bara för att jag älskar att utöva min idrott så innebär inte det med automatik att jag har rätt att få ägna mig åt det dagarna i ända och dessutom att samhället ska försörja mig för det.
Ett annat exempel:
Jag gillar att sy kläder. Jag är till och med riktigt vass på att skrädda. Men jag vill inte sy vanliga brallor och skjortor som folk i allmänhet har till vardags. Nej jag vill ta ut svängarna. Jag vill att folk ska kunna uttrycka sig med mina plagg, att det ska vara något som sticker ut. Man ska kunna se på stan att där går en som törs bära ”en Björkman”. Men trots att mina coola plagg är sydda med omsorg och mycket tanke bakom så är det bara jag och några av mina närmaste polare som bär plaggen. Ja jag kanske kan dra in en slant här och där, men absolut inte så jag kan försörja mig på det. Har jag då rätt att kräva av samhället att de ska försörja mig så jag kan få fortsätta att producera en produkt som några få vill konsumera? Kläderna är förvisso väldigt uppskattad av dem som bär dem och de blir en snackis på stan. Men ska samhället uppbära mina levnadsomkostnader? Kanske är det så att jag vackert får gå hem och sy byxor, tröjor och skjortor som folk i allmänhet vill bära så det kan försörja mig så att jag på min fritid kan ägna mig åt det jag brinner för, min hobby, att sy mer utstickande fräsiga kläder? Eller helt enkelt skaffa mig ett vanligt hederligt kneg?
Jag tycker att man kan ta dessa exempel som en parallell till debatten om hur kulturen ska finansieras. Kultur är viktigt. Jag tycker att barn och ungdomar ska få möjlighet att lära sig utöva olika former av kultur. Det är en skyddsfaktor och det är berikande. Kulturskola är en sådan sak som jag tycker man kan stödja med skattemedel, men då ska det vare en avgiftsfri kulturskola som ger alla möjlighet att få vara med. Men vad gäller kulturyttringar som frijazz, nyskapade orkesterstycken och mycket mycket svår dans? Ska verkligen våra skattemedel gå till detta?
Nej är min bestämda åsikt.
Får den då inte finnas? Givetvis får den finnas! Det är väl helt underbart om det finns udda grejer, svåra saker, att alla kan hitta något som tilltalar dem på det kulturella smörgåsbordet. Men ska vi som skattebetalare finansiera detta? Svaret i min värld är enkelt. Nej. Kultur som ska konsumeras måste bära sig själv ekonomiskt, det ska inte subventioneras och finansieras av skattemedel.
Min åsikt är att vi som arbetar inom offentlig sektor och förvaltar den gemensamma kassan, skattemedlen, har ett stort ansvar att spendera dem på ett klokt sätt. Varje investering, varje utlägg och varje budgetdiskussion bör följa av vissa frågeställningar.
· Är det här till nytta för medborgarna?
· Är det här rimligt?
· Hur många kommer den här investeringen till gagn och är den kostnaden i så fall rimlig i proportion till det?
För att använda ett utryck som på min arbetsplats börja bli lite slitet. ”Hur får vi mest pang för pengarna?”
Jag är mycket medveten om att en del kostnader offentliga sektorn har kan vara en stor påse pengar riktad mot en speciell, inte så stor, grupp. Ta anpassningar i hemmet till exempel. Det kostar mycket, men för den individen är det avgörande i form av livskvalitet.
Rimlig användning av skattemedel.
En symfoniorkester med x antal fullt avlönade medlemmar som vill spela ett nykomponerat mycket svårt musikstycke för en mycket begränsad publik.
Orimlig användning av skattemedel.
Om jag tycker att den svåra symfoniorkestern ska utrotas? Verkligen inte! Men jag tycker att de ska hitta en annan försörjning. De kanske får hänga på sig guran och köra lite trubadurgig, kanske får spela i något coverband och kväll efter kväll lira ”sweet home alabama” för några överförfriskade medelålders män? Om det är kul? Kanske inte. Om det är utvecklande? Troligtvis inte. Om det drar in stålar till försörjningen? Ja. Eller återigen, skaffa sig ett vanligt kneg.,
Livet är inte en fest och det är inte alltid så att man har RÄTT att få göra det man vill.
Nu kanske någon av er undrar över rubriken till detta inlägg.
Jag läste ett inlägg någon gjort där hen likande en frijazzare vid en svamp och populärkulturutövere, typ Bruce Springsteen vid en tall. (vilket jag tyckte var lite kul, fick oerhört detaljerade inre bilder av framförallt jazzmusikern, svampmannen) Om man utrotade svampen skulle tallarna så småningom må dåligt. Kanske ligger något i det., Men jag tycker kanske att svampen ska hitta sin näring på något annat ställe än i den gemensamma portmonän.
