norrafridensborg.blogg.se

I morse vaknade jag med ett rejält halsont, lite feberkänsla och en röst som skulle vilken skurk i en amerikansk däckare som helst att dö av avund. Detta inträffar naturligtvis en dag då jag ska ha en hel skrälldus lektioner.

 

Jag drog till stallet och fixade Zorento och sen åkte jag till jobbet. I god tid, kors i taket! Sakta men säkert började rösten komma tillbaka under dagen och efter ett par koppar kaffe mådde jag riktigt bra. Runt lunch bestämde jag mig för att det nog skulle gå att ha träningarna på kvällen. Jag vill ju helst inte ställa in, för jag vet hur mycket meck det är både för ryttarna och för arrangören om man måste ställa in. Så i största möjliga mån försöker jag komma på överenskomna datum!

 

I bilen på väg till ridhuset blev rösten sämre och sämre. "Det här går aldrig" tänkte jag.

 

Men mot alla odds så fixade jag hela kvällen men i bilen på vägen hem fick jag sota! Svullen i hela halsen och svider som "Klorinmannen", i Glenn Killing i manegen, ni vet? Jag märkte också att jag fått ont i alla nack och halsmuskler. Jag har väl tagit i för kung och fosterland för att få fram någon sorts ljud.

 

Nu kommer man ju osökt till frågan; Är detta ett tecken på hjältemod och lojalitet eller är det ren och skär idioti?

 

Det ska jag funder på och krypa till kojs och hoppas på att ett mirakel ska inträffa så jag kan åka till Karlskoga i morgon och göra om samma procedur.