ALLA HÄSTAR HEMMA
Kategori: Allmänt
Nja inte riktigt men två av tre.
Jag bestämde mig för ett par veckor sedan att ta hem Zorento. Att stå på markebäck är hur bra som helst och både jag och Zorento har haft värsta lyxliv med härlig omgivning och fantastiska ridmöjligheter. Men det är galet mycket nu och barnen, framförallt Klara har väldigt jobbigt med att jag åker hemifrån. Henrik och jag satte oss och hade konferens och kom fram till att vi provar att ta hem Zorento. Mest för att spara tid och att jag är mer hemikring. Jag är väl medveten om att det kanske inte är det bästa beslutet för min ridning, men jag tror att det är ett bra beslut för vår familj och då är det bra för mig också.
Igår hämtade jag hem honom. Amorina och Zorento har gått tillsammans förrut, men det var ju drygt ett halvår sedan. De var glada att se varandra och Amorina blev genast vansinnigt brunstig. Det har varit lite trixande att få till fodringen eftersom Zorento får fri tillgång på hö och Amorina väldigt begränsat. Lösningen blev att skruva upp en rektangulär murarbalja så högt att inte Amorina når och fylla den med hö så Zorento kan äta där och Amorina får spillet. Jag får se om det funkar.
Jag har lagt upp ett ordentligt träningsschema med vattenträning två gånger i veckan, dressyr två gånger i veckan, rehab övningar från marken fyra dagar i veckan och lite vanlig allmän ridning. Känner mig oerhört peppad och sugen. Det blir ju lite enklare att sköta rehab, biolightande, bandagera, kyla, liniment och så vidare när jag har honom på tre minuters avstånd.
I morse inledde vi det hela med en promenad. Ridvägarna på markebäck är magiska, men det är inte helt trist i Harge heller!
Skogsstjärna
Morgonpromenad
Blåbärsviken
Här ska vi vattenträna!
Idag när jag kom hem hade vi fått ett nytt lamm! En liten krakig tacka den här gången. Men pigg och livlig. Jag döpte den till Laila eftersom den andra lammungen heter Anders (Bagge...kul va?). När Klara fick höra det blev hon bestört. Så nu heter den tydligen Viktoria. Annars har det hittills varit en trist lammningsperiod för oss med två döda tackor och två döda lamm. Men så är väl naturens gång.
Anders Bagge
Laila, nej jag menar Viktoria.
Idag gjorde jag slag i saken och började tillaga köttet av förra årets bagglamm som vi slaktat. Jag har inte varit säker på om jag gillar lammkött eller om jag fixar att äta upp mina djur. Med det var gräsligt gott och jag var inte det minsta sentimental. Jag tycker att om man väljer att äta kött så får man stå för det. Hela vägen. De här fåren har haft ett bra liv, ätit bra mat, ingen medicinering och fått avsluta sina liv på ett stillsamt sätt utan att utsättas för stress. Jag tycker att jag kan äta det köttet med gott samvete. Jag äter hästkött också, men jag tror inte jag skulle vilja äta min egen häst. Jag vill helst inte ha någon relation till den jag äter.
Det blev cevapcici på lammfärs. Väldigt gott, väldigt vitlökigt.
Nu är det en.magisk kväll. Barnen kom i säng lite för sent för jag hade inte hjärta att mota in dem när de var ute och lekte i den fantastiska sommarkvällen. Men nu sover de och jag sitter på altanen och tittar på min vansinnigt stökiga trädgård och vansinnigt stökiga altan, men tänker inte göra något åt det. Istället har jag hällt upp ett glas vin och sitter här och lyssnar på fåglarna och tittar på min fina häst och har min valp i knät. Jag konstaterar att man kan ha det sämre. Mycket sämre.
Barnen leker i fårhagen fast än det var hopp-i-säng-tajm för länge sen. Men hur många sånna här kvällar har vi på ett år?
Jobbigt...
