norrafridensborg.blogg.se

Anna Björkmans liv och leverne

ENERGIBOOST

Kategori: Allmänt

Att få till det här med ridningen på önskvärt sätt är bannemej inte det lättaste. Att få till aktiviteter för barnen som man vill är inte heller lätt. Men idag vill jag påstå att jag lyckades med både och! I veckan beslöt jag och Sofie att vi skulle träffas och låta barnen leka och rida lite i helgen. I morse bar det iväg. Jag, två barn,  två hästar och en hund. Tattarlass alltså. Avresan föregicks naturligtvis av ett antal klädbyten, sammanbrott och en stor dos diplomati från min sida.  
 
känns som om det fattas något? 
 
 
Väl framme skulle jag rida Zorento först. Han var som ett troll!  När han blir på hugget suger han in luft, trycker upp nacken och blir 30 cm lång och helt opåverkbar.  Känns som man har öronen framför manken och svansen barkom sadeln och däremellan en stenhårt pumpad pilatesboll. Det slutade med att jag fick kliva av och lina honom en stund.  Gamla hästen!! När jag klev upp igen var han fortfarande väldigt yster, men efter lite krångel fick jag honom på rätt köl och hade ett fantastiskt pass ute på stubbåkern. Jag väljer att tolka det som att han känner sig fräsch och stark och att han säger till mig att han är redo för svårare uppgifter igen. Sista tiden har verkligen varit svajigt med honom. Lite bättre,  lite sämre, MYCKET sämre och nu otroligt mycket bättre. Men dagens pass var så härligt!  Det var den hästen jag känner igen! 
 
en sån fantastisk kännsla på min häst idag!
 
nöjd kuse-buse
 
 
Sofie var hes och snorig och hade legat sjuk i veckan så jag red hennes med. Mister är en ponnykorsning som är knappt 160 cm. Han är otroligt snäll och ridbar. En sådan häst växer inte på träd vill jag lova! Han är inte särskilt långt kommen i sin utbildning, men han gör alltid sitt bästa och allt man ber honom om.  Det känns som att det finns mycket att plocka fram i den pållen. 
 
 
Snygg-Mister
 
 
Därefter käkade vi lunch och sen var det barnens tur att rida. Oskar valde dock att vara kvar inne hos Daniel och kolla på traktorer.  Ett stort steg för den lilla mammagrisen! 
 
Klara hoppade upp på Amorina,  Inez på Joppen och Tyra tog fyrhjulingen. Sen gav sig hela vår lilla karavan ut i skogen. Under tidturens gång bytte barnen farkost ett par gånger. Klara var inte supersugen på att rida idag utan ville hellre klättra o träd och ligga platt på marken och stirra i skyn. Hon har blivit en riktig drömmare! 
 
Tyra, Klara och Amorina 
 
Inez däremot var otroligt ridsugen!  Både Joppen och Amorina fick sig en varsin omgång. Amorina har tidigare gått på ridskola och tävlat lite Pay and jump, men så länge vi haft henne har hon bara blivit körd eller ledd med barn på ryggen.  När vi försökt rida lös har hon blivit lite väl busig och tappat sin ryttare. Förutom en gång när Klara red lös i skogen och den lilla rackarponnyn galopperade iväg med Klara på ryggen och vägrade bli fångad. Det slutade med att jag fick säga åt Klara att hoppa av och fånga henne själv. Men hon ramlade åtminstone inte av. Mamman blev lite svettig bara. 
 
Nu har Inez ridit Amorina två gånger och Inez är envis, orädd och har bra balans så det går superbra.  Så kul att se den gamla ponnyn så fin och fräsch! Hittills har hon bara fått rida på lina. Vis av erfarenhet känner jag att det kan kännas bra att ha väggar omkring sig när hon ska rida lös. 
 
härligt ekipage! 
 
Klara Drömlund 
 
 
När klockan närmade sig fyra fick jag efter lite övertalning medig barnen hem. De tyckte inte alls att de fått leka tillräckligt. 
Så idag har barnen fått leka och rida, båda hästarna blivit rida ordentligt och hunden varit med hela dagen. Barn, hästar och hund var riktigt trötta när vi kom hem. Men jag kände mig som om jag fått sockerdricka i kroppen. En sån energikick! Så även om inget blivit gjort i röran här hemma idag, tror jag att det varit väl använd tid. Så nästa gång jag känner mig sådär helt slut och orkeslös behöver jag inte säga att jag inte vet vart jag ska få energi från. För nu vet jag!  
 
Tack familjen Andersson för en härlig dag!!
 
Nöjd hund!