HEMMABLIND?
Kategori: Allmänt
Jag får ofta frågan om jag VERKLIGEN förstår hur fint det är i Bastedalen. Eller så får jag kommentarer som att "det är ju härligt på sommaren, men hösten och vintern måste ju vara mörk och trist". Eller påståenden att man skulle bli hemmablind när man är uppe i det hela tiden.
Men nej. Jag blir aldrig hemmablind, Jag kan inte se mig mätt på allt det vackra. Jag verkligen älskar att bo här. Jag öppnar dörren och går rätt ut i den finaste av skogar. Jag har fem minuter att gå ner till det klara, vackra och dramatiska vattnet i Vättern. Jag har blåbärsskog, klippor, underbara ridvägar runt knuten. Varje gång jag kommer hem måste jag fortfarande, efter drygt 12 år som Bastedalning, kippa efter andan för att det är så oerhört vackert.
En del undrar om det inte är besvärligt att bo så avsides och så långt till satden. Avsides... det beror ju alldeles på vart man utgår från. Om man tycker att Kumla, Adolfsberg eller Hallsberg är jordens medelpunkt, så är det ju en bit. Men det är värt precis varje meter att ta sig hit. Jag har ju det här varje dag. jag kan vid något tillfälle ta mig in till Örebro om jag vill gå på restaurang eller någon annan baluns, men sen vill jag hem. Hem till Bastedalen.
Så, ja, jag förstår hur fint det är i Bastedalen.
Hösten och vintern är minst lika bedårande, men lugnasre. Inga badjävlar så långt ögat når.
Nej jag blir inte hemmablind. Kommer aldrig att bli.
