norrafridensborg.blogg.se

Anna Björkmans liv och leverne

TÄVLINGEN...

Kategori: hästar och ridning

 
 
 
Efter att ha haft en vinterträning under all kritik med min häst så masade jag mig äntligen ut på tävling i dag. Planen var att jag redan skulle gjort ett par starter, men det har varit något som hindrat varje gång. Men idag kom jag iväg. Till råga på allt skulle jag debutera MSVB:5 idag. Det är ett kul program, men det är mycket grejjer och det kommer slag i slag. Men det är ju bara att rida bättre och koncentrera sig mer tänkte jag.
 
Igår skulle jag såklart ha förberett allt, men det slutade med att hela familjen lyckades knöla ner sig i soffan och somna så det blev ingen persedelvård här inte. "Det är lugnt" tänkte jag. "Jag har ju MASSOR med tid i morgon." Tjena!! På morgonen så ville Oskar absolut inte att jag skulle åka och Klara kunde verkligen inte tänka sig att någon annan än jag skulle blanda gröt. Smickrande i och för sig, men lite lätt stressande när man har en tid att passa. SMHI hade utlovat hällregn och 7 plusgrader, så jag tänkte inte schamponera hästen, men lite rykt på sprayflaska skulle nog göra susen!
 
Eftersom jag är så galet snabb lyckades jag packa, putsa läder, knoppa hästen och komma iväg i tid! Halleluja! Tänk att komma iväg med så gott om tids och ordning på allt! Härligt tänkte jag! Tills det var dags att lasta ur. "vart har du gjort av tränset?" frågade Cajsa som var snäll och följde med idag. Tränset hängde nyputsat och prydligt kvar i sadelkammaren hemma i Harge. Skit skit och skit!!
 
Bara att lösa!
 
Fick tag på en snäll funktionär som lånade ut sitt träns till mig. Ett svart träns med remontnosgrimma med lack på och ett rejält tjockt bett. "Det här går aldrig"tänkte jag. Det är nämligen så att vad som helst skulle varit bättre att glömma än tränset. Zorento är nämligen vansinnigt känslig i sitt huvud. Han gillar inte vissa bett, absolut inte tillbakaknäppt nosgrimma och kandar kan vi inte ens tänka på! Tack och lov får man tävla alla klasser på träns numer. Men det här tränset accepterade tydligen prinsen på ärten.
 
Så kom nästa problem. Stövlarna. Jag har ett par tävlingsstövlar som jag köpte för ett par år sedan och de är stenhårda och vansinnigt obekväma. Och idag tydligen alldeles för trånga. Men det kan jag nog inte beskylla stövlarna för. Om man äter hyfsat nyttigt och försöker undvika socker och mjöl i största möjliga mån, så är det väldigt dumt att smocka i sig en massa av detta dagen innan man ska pressa i sig i et par stövlar med obefintlig marginal. Man binder nämligen en massa vätska. Eller så är det bara fett.... Jag förstår inte att det kan vara så infenaliskt svårt att sluta trycka i sig en massa junk!! Äta mindre och skita mer halt enkelt!!
 
Nu började jag bli lite lätt stressad. Fel träns och vansinnig stas i benen. Jag tänkte att jag aldrig mer skulle kunna få av mig stövlarna. Pulsen dunkade och det gjorde ont som bara den, men det Vag bara att sitta upp och efter ett tag lenade dunkandet ibenen av. Och Zorento kändes riktigt fin.
 
Jag gick in och red MSVB:3 och fick en trevlig känsla på en häst som verkligen gillade att tävla. Precis den känslan jag saknade de sista tävlingarna i höstas. Allt jag gjorde inne på banan kan såklart förbättras men det blev inga direkta missar eller katastrofer. Jag skrapade ihop 65,833% och en andra plats. Det var jag väldigt nöjd med med tanke på omständigheterna.
 
Framridning
 
Nu var det bara att ladda om till dagens stora utmaning, MSVB:5. Programmet kunde jag, nu var det bara att se till att inte tappa fokus så jag kunde hålla ihop det hela programmet. Återigen hade jag en bra känsla på framridningen, men jag började känna mig lite sliten. Det gjorde att jag inte höll den skärpa jag hade behövt. Han blev lite vinglig och jag glömde bort hur man räknar till 4 så jag lyckades missa i bytesserien. Hade jag bara räknat rätt hade jag nog vunnit klassen. Oerhört klantigt, men jag är i alla fall väldigt nöjd med min fina häst. Jag red ihop 64,184% och det får man väl vara nöjd med i debuten och med en halvtaskig pilot. Kroppen höll även om jag var trött och jag fick med mig ett kval till MSVA. Dessutom slapp jag bli dyngsur för regnet lyste tack och lov med sin frånvaro. jobba på SMHI verkar ibland som att slå tärning... Men jag kan ha fel!
 
På det stora hela var jag väldigt nöjd med dagen!
 
Att tänka på till nästa gång:
 
1. Kolla packningen en extra gång! Är det oroväckande lugnt så är det just det. Oroväckande!
 
2. Sluta för gusskull att äta allt som råkar stå framför näsan på dig!
 
3. Börja spring eller något. Det är inte så elegant när man flåsar som en blåsbälg efter travprogrammet...
 
 
Så nu är det bara att ladda om, göra om och göra bättre!!
 
Cajsa fotograferade!