norrafridensborg.blogg.se

Jag ska ärligt talat säga att jag är inte svinnöjd med min semester.

Jag känner mig långt ifrån något som kan liknas vid utvilad och med nyladdade batterier.

Jag har absolut inte gjort det jag hade på min to-do-list, som faktiskt var kraftigt reducerad.

 

Men det är väl såklart mycket upp till mig själv. Eller??

 

Första veckan på jobbet har ju dock bjudit upp till en fantastisk sensommar och vi har utnyttjat den till max genom att tillbringat kvällarna på sjön. På så sätt försöker jag lura hjärnan att semestern inte riktigt är slut än. På kvällen funkar det luret bra, på mornarna uruselt.

 

 

 

Nedan kommer jag summera och stämma av årets semester jämfört med de mål jag satte upp i början av juli.

 

Luft i bemärkelsen att vara utomhus, ja. Mycket grejande ute, blåbärsplock, traskande med hästar osv. Utomhus är ju liksom min grej. Alla årstider.

Luft i bemärkelse att inte ha så mycket att göra, nej. Dagarna har varit proppfulla med saker som jag egentligen borde få till även under de dagar jag jobbar. Dessa har fyllt hela dagarna och sen blir det natt.

 

 

 

 

Har inte haft ork, tid eller möjlighet att fundera alls. Bra eller dåligt, vem vet?

 

Noll pass. Om man inte räknar de 20000-30000 steg jag tar om dagen. Men det är ju liksom bara förflyttning.

 

Zorento har det mest varit frågan om att hålla vid liv. Som vanligt är finns det inga uppenbara fel, bara en massa konstigheter. Han slutade att äta och dricka strax före midsommar och sen har det variot lite upp och ner sen dess. Rider lite sparsamt och naglar mig fast vid hoppet om att allt ska bli bra.

 

 

Pandora har jag ridit på ett par gånger. Går bra, men planen var att jag skulle ridit mer.

Cayman är pysslad med en del. Men har mest gått på betet och ätit gräs. Fast det kanske är dset man ska göra när man är en tvåårig ponny.

 

 

Breezan är den som är tränad och riden efter ordning. Hon får göra skäl för maten vill jag lova. Klara har legat i och tränat som tusan hela sommaren. Vi kommer inte ha samma möjligheter att rida och träna med den här intensiteten när skolan drar igång, så jag tänker mig att hon får trumma på nu och så trappar vi ner träningen en smula i höst. Vi har redan nu bestämt att hon ska få en vila efter höstlovet, när det är som mörkast och jävligast. Just nu är dessutom BReez och Klara på ridläger på Säthälla gård i Tranås. När jag fick frågan om hon ville vara med så svarade jag bestämmt att det ville hon då rakt inte för det är hon alldeles för liten för. Men det var hon tydligen inte alls. Jag lämnade av henne i måndags och ska hämta henne idag, torsdag och har knappt hört ett ljud från henne mer än de bilder som lagts upp påinstagram. Jättekonstigt med tanke på att hon är ett pyttelitet barn som vill hänga mamma i kjolarna. Eller så kanske det inte alls är? Hjälp!!

 

 

Noll. Zero. Nada.

Hur jag än försöker så är det ju något HELA tiden. Jag försöker verkligen dra ner, säga nej, rensa måsten och så vidare. Men det är bannemej omöjligt. Dessutom har jag inte kunnat varva ner så jag riktigt kunnat vila heller. Men kanske självförvållat. Eller?? Ett evigt diskmaskin in, diskmaskin ut, mat fram, mat bort och däremellan mocka, fixa med hästar och trädgård. Dessutom har jag sen dag ett på semestern ojjat mig för att semestern snart är slut och att hösten ska komma och att det är så långt tills man får vara ledig igen. Så knäpp. Erkänner